Idag har Martin åkt till Piteå och lämnat kvar mig här i Sundsvall. Första gången vi är ifrån varandra sedan jag kom hem ifrån USA och det var 1,5 månad sedan. Är helt beronde av hans närhet nu, vet inte hur jag ska klara mig utan han i två veckor. Vet inte om det är possitivt eller negativt att vara så beronde av en människa. Mest är det nog negatvit men han är så underbar att jag inte kan göra annat än att bli beroende.
Blev tvungen att grina en skvätt när han skulle kliva på bussen, jag verkar vara inne i en väldigt känslig period. Han var tvungen att åka hem eftersom han har jätte mycket att fixa med sin nya lägenhet i Umeå. Nu ska han bo i en riktig etta istället för i koridor, då kan jag hälsa på utan att slippa må illa av köket.

 Jag borde kanske borde passa på att leva mitt egna liv nu när Martin inte har tid med mig. Till exempel kanske jag borde vara med någon kompis? Har typ inte varit med någon på hela sommaren eftersom jag varit med Martin hela tiden, inte specillt bra. Jag borde också söka massa jobb eftersom det är jobba jag vill göra till hösten. Har sökt ett i alla fall som jag verkligen vill ha men tror inte det är så troligt. Sen har jag ett annat jobb i princip om jag vill.

Det är det jag har ägnat dagen åt, CV-skrivande och jobbletande. Har suttit på pappas jobb och fixat med allt så att jag kan ta hjälp av han titt som tätt. Han bjöd mig även på lunch. Vad som händer ikväll återstår att se.